Jag gick in i väggen, jag bara grät och visste varken ut eller in. Jag hadde haft ont i käkarna en längre tid på grund av att jag omedvetet spände dem. Den 7 april hade jag en kraftig huvudvärk hela dagen och på kvällen sov jag i flera timmar. Den 8 april bröt jag ihop och grät ohämmat hela dagen, jag berättade för Andreas att jag inte mådde dåligt fysiskt utan hade ont i själen.
När jag sökte efter svar och hade krismöte med mitt hjärta och min hjärna kom vi fram till att jag var för sträng mot mig själv och var tvungen att varva ner för att överleva. Jag fick ett rejät uppvaknande och var tvungen att strypa vissa krav som jag hade på mig själv.
Det viktigaste är inte att middagn står på bordet klockan fem eller att hemmet är skinande rent. Det viktigaste är att jag får kvalitetstid med Julia och att familjen är lycklig.
