Igår efter jobbet var jag och Andreas hos barnmorskan på vårt andra besök, och jag fick ta blodtryck, urinprov och lämna en massa blod för prover. Andreas svimmar alltid när han ska ta spruta så när han satt med mig inne på labbet så kunde jag inte lämna en droppe, jag spände mig för att jag var så nervös att han skulle tuppa av, men så fort han gått ut så öppnades kanalen och de kunde fylla tre rör.

På kvällen gjorde jag och Andreas något som vi aldrig vill göra om. vi utsatte våra katter för smärta.

Cherie och Chanel är två år och det var på tiden att de blev kastrerade, ska du inte ha ungar på din katt så lider den bara varje gång den löper. Vi åkte och lämnade katterna hos veterinären där de fick somna in och sedan efter ca en timma fick vi hämta dem igen. Mina stackars bäbisar, dom var så groggy och kunde knapt stå på benen, de gick runt och spydde och fattade ingenting. Jag har aldrig lidit så mycket. Jag kände mig som världens uslaste människa fastän jag gjorde något gott.

Idag mår de mycket bättre och när Cherie kom och väckte oss imorse i sängen och trampade och spann så var jag lycklig. 

Mitt illamående har äntligen försvunnit efter åtta hela veckor, tänk dig att vara sjösjuk i åtta veckor, då kan du förstå hur skönt det var att äntligen få gå av båten.

Nu har mamma och Hasse bokat resa, grrr jag vill också resa. De ska till Bulgarien och Nessebar, där var jag, Andreas och Martin 2005, en jättemysig resa.

Kramiz 

Miriam