Har kommit in i en riktig sömnsvacka, jag sitter nu klarvaken framför datorn efter att ha försökt sova en lång stund. Efterssom jag är ledig på dagarna så har jag tagit behövliga sovpauser mitt på dagen och ibland på eftermidagarna bara för att jag inte kunnat sova på nätterna, detta har nu resulterat i att jag vänt på dygnet. När jag väl har somnat måste jag gå upp en till två gånger på natten för att Kotte trycker på blåsan. I början av graviditeten sov jag som en stock även om jag vilat middag men det är bara blott en vacker dröm nu.

Det börjar bli väldigt påfrestande att vara gravid nu, jag vet att jag inte ska klaga utan istället vara tacksam för gåvan att få vara med om detta mirakel, men jag tänker gnälla lite ändå:

-Jag saknar att få sova på mage med ena benet böjt, har sovit så sedan jag var liten.

- Jag kan inte komma upp ur soffan sjäv utan att det smärtar i magen, Andreas får hjälpa mig

- Jag har problem med att ta av mig byxor, strumpor och skor själv

-Jag ser knappt mina fötter längre och kan inte ha några stövlar då mina vader är som två trästammar.

- Jag kan inte gå två meter utan att jag är i stort behov av att kissa

- Jag kan heller inte gå mer än en kilometer utan att det smärtar oerhört i mina ljumskar och måste vila en lång stund efteråt.

- Jag väger snart ett ton och har aldrig känt mig så här ful

- Jag umgås knappt med vänner längre då jag är helt slut på eftermiddagarna och måste ligga på soffan på grund av min foglossning, på dagarna är ingen ledig.

-Jag går lika sakta som en pensionär som stödjer sig på en rullator efter en höftledsoperation.

- Jag är jätterädd för att gå ut så fort det är +4 grader eller kallare då jag är rädd för att halka.

-Jag har andnöd och kan ibland inte andas (känns det som)

- Så fort jag ätit så får jag en enorm smärta i revbenen.

- Jag saknar glögg, lax, franska ostar, och allt annat som jag ska undvika att äta och dricka

Ja det var nog en bråkdel av allt jag känner, jag är grinig nu när jag inte får sova så det var skönt att få klaga lite. Känns faktiskt lite bättre. Ni kanske tycker att jag överdriver men det är min kropp AND I CRY IF I WANT TO. Jag tror att det är fler än jag som mår lika dåligt under sin graviditet men som aldrig skulle säga något men jag tänker inte låtsas vara någon superkvinna utan det är extremt synd om mig just nu.