Jag är så trött, inte fysiskt utan psykiskt. Igår bröt jag ihop totalt och jag vet varför:

* Mina vänner och min familj är vana med att jag alltid är en solstråle.

* När jag inte orkar skina på grund av att jag mår dåligt, får jag istället höra att jag är otrevlig eller sur.

* Jag har svårt att tala om när jag mår dåligt för att jag inte vill belasta andra.

* När då människor i min närhet beklagar sig att de mår dåligt, så känns det dumt att ursäkta sig och säga att man själv mår dåligt. Detta resulterar i att jag ofta får ta alla andras bördor och vara tyst själv.

* När jag själv vill bli buren och inte orkar med min dag, och berättar detta för min omgivning, så får jag höra att jag måste stå på egna ben och bara stå ut, jag är ju en vuxen människa.

* Alla människor har bra och dåliga sidor.

* Mina vänners dåliga sidor respekterar jag kanske inte alltid, men jag accepterar dom.

* Mina dåliga sidor är det ingen som accepterar, utan dessa ska jag skämmas för.

* Jag tar gärna på mig så mycket ansvar som möjligt, och varje gång jag sätter ett ansvar på någon annan så har jag dåligt samvete hela tiden.

* Jag är nu för tiden stressad konstant, och har jag inte dåligt samvete för att jag inte tar hand om mitt hem ordentligt, så har jag dåligt samvete för mitt jobb.

Idag ska jag försöka att inte ha dåligt samvete för någon eller något, idag är min dag och jag ska göra precis vad jag vill!

xoxo

Miriam