Jag brukar inte sitta bänkad, paralyserad, gråta, skratta, skrika, heja på någon sport. Jag följer inte Elfsborgs framgångar och fall. Nä ska det vara fotboll så ska det vara fotbolls EM eller fotbolls VM.

Ända sedan Sverige tog brons 1994 då jag var 14 år har jag älskat VM och EM. Jag var tokkär i Martin Dahlin, mormor åkte runt och letade fotbollströja till mig med Dahlin på och jag grät tills jag fick en.

Jag träffade honom på stureplan och bad om en autograf efter vm, han tittade knappt på mig, jag var 14 han 26. Idag skulle han kanske titta åt mitt håll, han 40 och jag 28 det är sjukt det där egentligen. blä!

det är som med mig och Andreas, när jag var 9 år va han 18, nä man får inte tänka så!

Back to EM. Jag är överlycklig över våran stooora projektorduk på 2,5 m. Där ska jag sitta och vråla och dricka öl som en hel karl.

10 dagar kvar!!!!!

xoxo

Miriam