Sitter här framför datorn, Andreas sover sött och jag vill men kan inte sova.

Läste precis ett inlägg på Da Silvas blogg om att han aldrig dansar onykter, här är ett utdrag ifrån texten:

***

När jag är ute (vilket jag är gansa ofta) så dansar jag aldrig. 

Otroligt sällan ställer jag mig på ett dansgolv och dansar. Det ger mig ingnting. Låter kanske konstigt då jag faktiskt arbetar med dans men det är liksom en annan grej. 

Självklart om jag hör en grym låt så kan jag också börja vifta med armarna och hoppa upp och ner som alla andra i någon form av djurisk grupp eufori. 

Däremot att stå på ett dansgolv 2-7 personer i någon ring liknande formation och gå i sidleds från fot till fot. Nä nä, det ger mig absolut ingenting. Samma sak gäller att dans par dansa med någon som bjuder upp en. Jag hatar det. Att stå nära en människa som man inte känner, småprata för att verka trevlig och försöka få henne att dansa i takt. 
Kanske låter hårt men så känner jag.  (...)

***

Det skulle kunnat vara jag som skrivit detta för jag känner prcis samma sak.

När jag är ute så vill jag umgås inte stå och trampa tvåtakt med människor som inte vet vad takt är. samma sak hela tiden höger ihop vänster ihop, sjunga lite om man kan texten, på med radar för att se om det står någon snygg karl som också kan dansa tvåtakt.

Det värsta är nog på förfester när någon får reda på att man är danslärare, då låter det så här:

* åh kan inte du lära mig salsa?

* kan du inte visa någon dans?

* Jag kan också dansa, jag gick en buggkurs i femman

S*U*C*K

Det roliga är att jag inte gärna står och trängs med ett pack sillar på ett trångt dansgolv, men om någon erbjuder mig att dansa på baren eller en scen så tackar jag sällan nej. Jag älskar att få uppmärksamhet och dansa är det bästa jag vet- bara jag inte behöver göra det i tvåtakt.

Nämen!

Klockan är 00.09 and its my F-N B-DAY

-Grattis Miriam Sofia Jasmine Dahl på 28-års dagen

-Tack så mycket

xoxo

Miriam