Dikten som vi lämnade där Tinas hittades död:

Leende läppar, gråtande själ. 

Hemska tankar, fast jag vill väl. 

Ledsna ögon, falska skratt. 

Kalla tårar som faller var natt. 

Stark på utsidan, svag där inne. 

Mörka stunder i mitt sinne. 

Jag bär en mask som ingen kan se. 

Det är den som hjälper mig att le. 

Varför, är det bara jag som vet. 

Mina tårar har blivit min hemlighet. 

Ingen kan föreställa sig hur mitt liv ser ut. 

Men snart, ja mycket snart, tar allt slut…